To Bill and Cyndy
We, Mattias and I, had the time of our lives. I was a little bit worried about what Mattias would think of the place I call home, and frankly I don't know what I would have done if he didn't like it there. But thankfully he did like it. So much that he has said that he would like moving there permanently.
I think you both played a big part in that, by making him feel so welcome. And me too, for that matter.
I am so grateful for all you've done for us, you are truly two of the nicest, warmest and most loving people I've ever met.
Miss you and love you!
Bilder från USA
On the road
Mattias tar det lugnt på baksidan av huset med Cricket, Bill & Cyndys ena hund
Det vackra huset vi var gäster i : )
Ingången till en serie grottor vi var nere i, vår guide och Bill syns på ett hörn
Bilder från grottan. Tog hur många som helst, men min kamera fungerar inte i dåligt ljus.
San Antonio Riverwalk, så otroligt vackert. Mannen i röd skjorta är Bill.
Bilder från en trailride Bill och jag deltog i. Ja, jag har cowboyhatt, det var för tusan 40 grader ute.
SeaWorld San Antonio
Ser ni hur högt den delfinen hoppar?!
Mer Seaworld bilder. (Där blev du allt rädd va, Katharina?)
The Alamo, San Antonio.
Och så avslutar vi med lite typiska Texas-bilder. Älskar det stället : )
Nu har ni sett vår resa, fler bilder finns såklart, men det här var nog mer än nödvändigt.
Att inte komma hem
Zorros valpar!
Yaaay! Merrys och Zorros valpar har kommit! Det var ett glädjande besked vi möttes av på mailen väl hemma från vår resa, tre små valpar blev det. Två tikar och en hane föddes natten till lördag , och än så länge mår alla bra. De är så söta!
Bilder från Lalas blogg: http://dogblogalalala.blogspot.com
Icke sa Nicke
Vi har det i alla fall underbart, och det är så väldigt varmt, idag var vi nog uppe i 40 grader...
"You may all go to hell, and I will go to Texas!"
- David Crockett, 1835
Complete and utter Happiness
När jag vaknade för ungefär en halvtimma sedan, klockan 7 här, kände jag mig så otroligt lycklig. Så fantastiskt otroligt lycklig. Det enda som saknas är Zorro. Men han blir tillfälligt ersatt av Cricket, som är så pigg och glad att jag nästan aldrig varit med om maken.
Men nu backar vi lite, nu bara jag babblar. Vi reste från Göteborg klockan 6.25 till Amsterdam, där vi bytte plan till Houston. Tack kära mamma för skjutsen till flygplatsen!
Flygen gick helt friktionsfritt, liksom bytet i Amsterdam. Tullen var förvånansvärt snäll och vi bara promenerade igenom de flesta säkerhetskontrollerna. Ja, förutom att stackars Mattias blev pepprad med frågor om mig när vi skulle in i Houston. Vi gick nämligen igenom olika passkontroller, jag som Amerikansk medborgare och Mattias som besökare. Jag fick vänta en timme vid bagaget på honom för att kontrollanten ville veta varför hans flickvän valt att bo i Sverige.
När vi kommit till biluthyrningen började det jobbiga. Försäkringen kostande 3 ggr så mycket som bilen själv, och det var inte ens den fulla försäkringen! Och gps hade dom inte heller. Det första vi gör är att köra fel, för karta hade vi såklart inte heller. Vi hade en utskriven vägbeskrivning från google maps, och en översiktskarta. Så vi snutrrar runt i utkanterna av Houston ett tag och letar efter I-10 West. Till slut måste vi stanna och fråga, och då hittar vi äntligen ut på rätt väg. Och där kör vi i över 3 timmar, nästan fyra, men stopp för Taco Bell (mums förresten) och McDonalds-kaffe till Mattias.
Till Kerrville hittar vi, men vi missar såklart en sväng någonstans. Så utan karta är vi ganska körda har vi kommit på. Vid det laget var klockan nästan nio på kvällen (planet landade klockan ett), och vi ringer Bill och Cyndy för hjälp. Bill kommer och hämtar oss, och vi kör in ett såå vackert bostadsområde, det går inte att jämföra med något vi har i Sverige överhuvudtaget. Och huset! Så underbart fint. Bilder kommer, jag lovar, för mina ord kan inte beskriva.
Och Bill och Cyndy är två av de absolut mest trevliga människorna på jorden, det går inte heller att beskriva.
Så därför känner jag mig så lycklig just nu, jag är på en plats på jorden jag älskar så högt, i den vackraste hus jag någonsin bott i, med mannen jag älskar, och med världens goaste människor. Och hundar :)
3 dagar kvar...
Nu när det äntligen blivit fint väder i Sverige.
The Zombies are coming!
Check it out.
Kattkonster
Det här trädet står utanför vårt vardagsrumsfönster, och fint väder som det är så kikade jag ut för en stund sedan. Ser ni den orangea grejen i kråkboet? Det är en katt! En av dom två så kallade Stalker-katterna som bor i huset tvärsöver. Han kröp in i kråkboet och satt där en stund. Jag som aldrig haft katt kan inte riktigt greppa hur väldigt flexibla och klättriga katter är. Det kråkboet är högt upp! Sjukt.
I alla fall, det är bak på g. Igen : ) Just nu står en gryta smält choklad och margarin på spisen och svalnar lite. Och så dundrar det Rammstein ur högtalarna. Vem har sagt att man skall vara som alla andra?
Bus-bilder
Fick tillbaka min kamera, här kommer lite bus-bilder på Zorro och Nova.
Lassie-tendenser
Men så står jag i badrummet och städar, och in springer Zorro från balkongen och tittar uppmanande på mig. Det var en äkta följ-efter-mig-blick a lá Lassie, och han gjorde inte ett ljud. Gick inte att missa, och jag följde såklart efter min lille pojk ut på balkongen. På marken 3 våningar ner står Susanne och Nova, och Nova hoppar omkring och skäller som en tok.
Zorro hade helt på egen hand gått in och hämtat mig, helt lugnt. Äkta Lassie, fast i verkliga livet.
Tårtbak och Hundbus
Ja, vad gör man egentligen med 27 kg choklad? Man ger bort massor!
Susanne, Novas matte, bad mig att hjälpa henne baka igår till hennes mormors 70-års dag. Tårta skulle det bli, och när man ber mig baka tårta så är mitt första val den underbara Devils food cake, en mjuk och förödande luftig amerikansk chokladtårta. Med en fantastiskt god chokladfrosting. Mums! Och det hela gick bra, trots att vi var i Susannes kök. Tur att vi bor nära varandra, för jag fick kånka med mig det mesta man behöver för att baka. Form, elvisp, decilitermått, tårtfat... Flickan har inte ens en sil.
Topplagret av tårtan sprack visserligen lite grann när vi försökte flytta den redan ihopsatta tårtan från tallrik till tårtfat efter ett missförstånd. Men allt går att fixa med frosting!
Det allra bästa med gårdagen var hundarna. Zorro och lilla Nova. Som de lekte och busade! De har så kul ihop de där två. Hon växer så fort, och hon är precis lika busig och uppåt väggarna som Zorro! Snart kommer hon till och med kunna komma ikapp honom. Har en del bilder på busungarna, men såklart så ligger kameran kvarglömd hos Susanne, och hon jobbar idag..
Jag hade Nova här hemma en stund på fömiddagen igår när Susanne jobbade, och jag hade glömt hur det var att ha en valp hemma. Och det var inte bara positivt. Nova är inte helt rumsren än...
27 kg choklad
Jaja, vad har då hänt sedan sist?
Jobbat extra på Mattias jobb, ACG Nyström, nästan blivit galen av allt maskinbuller.
Massor med snö, men det har väl knappast någon missat.
Det har varit påsk, och Mattias kompis Niklas bodde här under påskhelgen. Han har bott i Australien i drygt ett år, kom tillbaka tidigare i vintras. Det blev lite bowling, biljard, och lite festande. Och massvis med onlinespel. De satt med varsin dator bredvid varandra och spelade i timmar.
Men det roligaste som hände var att de lurisarna fixade en påskäggsjakt åt mig : D
Fick följa ledtrådar nedför gatan, runt sjön och runt i lägenheten. Inget komplicerat, i stort sett vägbeskrivningar på rim. I alla fall, till slut ledde de till en gigantisk sportbag som Mattias tagit hem för att tvätta hela lagets matchkläder. I väskan stod en flyttlåda. Jag försöker lyfta ur den ur väsken, men den var tung. Inte så tung att jag inte kunnat lyfta den, men tillräckligt tung för att nyfikenheten skulle gå först. Öpnnar lådan och utbrister "Vad in i hel****?" varpå jag hör rungande skratt från arbetsrummet, där killarna sitter och spelar.
Japp, det är choklad. Rakt igenom, med marshmallows och två DVD-filmer i ägget. 18 kg choklad i den lådan. Sedan får jag reda på att all choklad inte fick plats. Totalt finns 27kg choklad. Vad tusan skall jag göra med 27 kg choklad?
Ringde såklart mor min direkt och berättade att jag fått 18kg choklad. Hennes kommentar? Lena, 18kg choklad, det blir 30-40 kg på kroppen!
*ler* Min Mamma är en rolig figur hon.
Ja, vad har hänt mer? Katharina, min kära kusin, har fyllt 22. Tänk vad tiden går fort. Det känns som bara igår som vi lekte i sandlådan ute i regnet med våra plastdjur.
Litet kalas blev det, med lika delar scouter och teologer. Och någon udda figur som inte var i någon av grupperna. Tårtbakstävling och pictionary : P Men det var kul. Tills foton från scouterna kom fram. Kikar igenom bilderna och med en lättnads suck konstaterar jag att jag inte är med på något. Trodde jag. Katharina pekar på centralfiguren på ett kort, en helfigursbild på MIG. Och jag är så smal att jag inte ens kände igen mig själv. Fyyy, vad hemskt. Inte bilden, bilden är jättebra, det är nutiden som är fruktansvärd.
Det som är lite konstigt är att jag minns aldrig att jag varit smal, jag har alltid tyckt att jag är tjock. Men bilder som den väcker mig på ett mycket otrevligt sätt... 27 kg choklad hjälper inte heller : P Fast till mitt försvar på har jag bara ätit någon enstaka bit för att göra Mattias glad. Så mycket choklad på samma ställe gör mig faktiskt lite illamående.
Någon som vill ha choklad?
Dagens glada nyhet är att tecken visar på att Merry kommer få valpar! Man vi kan inte vara säkra än säger Lala. Men vi håller tummarna!
Blommande och vissnande blommor
Min phalaenopsis orkidé blommar igen! Jag fick den av Mattias i november 2006, och har inte velat ge upp hoppet om den. Tålamod!
Faktum är att jag har flera växter hemma som jag vägrat ge upp hoppet om. En viol på köksbordet som i stort sett dog i somras, men som har börjat visa sina gröna blad igen. Mot en brungrå vissen botten. Den skall blomma igen!
Sedan har vi en fikus som jag faktiskt nästan slängde i komposten. I sista sekund såg jag ett litet, litet nytt grönt blad bland allt det vissna, och nu står den på rehabilitering gömd bakom en gardin i vardagsrummet.
Det verkar som om jag först nästan dödar alla mina växter innan de kan slå ut och bli vackra.
Årets första badbild!
Självklart är det Zorro som står för badandet, inte jag : )
Kypesjön i Borås, visst ser det frukansvärt kallt ut?
Underklädesmodell
Jag hade så svårt att hålla mig för skratt! Han har till och med trasslat in benet i BH-bandet. Victorias Secret nästa?
Forshaga
Zorro + Merry = Sant
I fredags kom Lala och Henrik hit, med lilla Merry. Mycket action blev det mellan de unga tu, men Zorro var lite för kort verkade det som : P Närmare förklaring kommer ej på det ämnet, vill inte genera den stackars pojken. Av samma anledning så togs det inga bilder. Men det var mycket trevligt att Lala och Henric kom hit i alla fall, vi får ta och ses oftare tycker jag.
Som tur var fick Zorro en chans till. Henric kom och hämtade honom på lördagen, och lämade mig alldeles ensam hemma. Husse var och besökte sin mor i Strömsnäsbruk över helgen. Jag hade inte varit helt ensam i lägenheten sedan vi fick Zorro innan i lördags. Så hemskt det var! Det var helt tyst och jag väntade mig att höra hans trippande över golvet så fort jag rörde mig. Tröstade mig med en pizza. Sorgligt.
Men Zorro hade kul hörde jag, och tjejerna tröttade ut honom. Henric sa att han hade dålig kondis. Hummpf. Min lelle spellevink? Får väl ta och komma igång med agilityn på allvar nu när det blir varmare- fast jag tror att det mer är min kondis det är fel på : )
Något som gjorde mig så superglad var att Lala & Henric sa att Zorro var en jättehärlig hund och att Mattias & jag gjort ett bra jobb med honom. Det betyder mycket för mig när det kommer från dem, de är så duktiga med hundar.
Det gick tydligen bättre för Zorro och Merry på lördagskvällen och förhoppningsvis kan vi vänta oss valpar om ungefär två månader. Yaaay! Massor med små Zorro-bäbisar. Om det blir fina valpar så kan man ju hoppas att det blir ännu fler någon annan gång.
Visst är Zorro lik sin mor?
Och jag måste ju säga, bilder på Merry gör henne inte rättvisa. Hon är så väldigt fin i verkligheten. Ganska liten, med ett nosparti som jag tycker är det finaste jag sett. På denna bilden ser det ut som om hon vickar på nosen : )
Och sist men inte minst: det är aldrig tråkigt att bo med Mattias. Häromdagen hittade jag ett par mys/träningsbyxor i klädkammaren som inte var våra. De var i strl 6 / 7. De passar alltså på en 6- åring. Ett barns byxor i vår klädkammare. Tänkte efter. Nej, dom kan inte ha kommit från tvättstugan, jag viker all tvätt där innan jag tar upp den. Vad pysslar Mattias med egentligen?
Så visar det sig att Mattias glömt ta med extra kläder till en träning, och träningsshortsen lagts i tvättmaskinen där. Han hittade ett par kvarglömda barnbyxor och det var det eller springa hem i kalsonger. Det hade i och för sig varit ganska kul, men det tyckte visst inte han just då. När han kom hem så mötte jag faktiskt honom i dörren, men jag trodde bara han kavlat upp byxorna till knäna, jag pysslade med något annat just då. Det kom liksom inte för mig att det kunde vara barnbyxor. Tur att Mattias inte är en tjockis, då hade han fått springa hem i kallingar : )
Vår?
1:a mars skall egentligen vara vårens första dag, men vad tusan? Här har det snöat, det ligger ett tjockt lager slask på marken. Perfekt, bara perfekt.
Vi skall ivåg till Ulrika idag för att kolla på melodifestivalen och käka pizza. Det kommer ju gå bra, med tanke på att jag inte kan gå ordentligt. Det är inte alls snyggt att halta kan jag ju meddela. Inte hoppa på ett ben heller. Att kunna gå obehindrat är grovt underskattat. Ja, och så skall jag halta och hoppa i slasket. Mattias som har två för tillfället helt fungerande fötter halkade i slasket i morse och drattade på ändan, hur kommer det då gå för mig?
Man känner sig ganska gammal när man börjar tänka på halkrisker ute. Det gjorde man aldrig innan, då var det bara kul om det var halt. Och jag är bara 20 dessutom.
Melodifestival ikväll, förväntar mig inget imponerade. Brukar tycka att det är fruktansvärt tråkigt faktiskt, och ganska låg nivå på det hela. Dock är Eurovision ganska kul, något bidrag brukar vara riktigt bra. Oftast Finlands : )
