Clock


Bilder från Texas

Hej allihopa!

Har nyligen kommit tillbaka från en underbar USA-resa, och jag känner precis som förra året - jag har kommit tillbaka, inte hem.  Här är i alla fall lite bilder : )


Mattias och jag på riverwalk i centrala San Antonio.


Cyndy och jag, riverwalk


Slappar i floden.


Syns kanske inte så bra, men ett gäng sköldpaddor solar på en trädrot i floden.


Bill matar en ekorre, mitt i centrala Austin.


Monument utanför Texas State History Museum i Austin.


Bill och Cyndys papillon Cricket blev ledsen när vi skulle åka och hoppade i sin trygga bur.





Sova, äta, skola, jobb, reapeat.

Den här veckan har jag inte haft en minut över till att göra ingenting. Vardag för många, jag vet, men för bara ett halvår sedan gjorde jag just ingenting hela tiden.
Jobbar långpass idag, börjar 15 och slutar 8 imorgon bitti. Som tur är jobbar jag inte så många nattpass...

Orkar inte skriva så mycket mer nu, har bara ett par timmar mellan skolan och jobbet idag, och jag måste laga mat och packa lite saker. Och så vill jag få så mycket tid med Zorro som möjligt innan jag åker också. Han mår bra för övrigt, något understimulerad nu när varken matte eller husse har så mycket tid över tyvärr :(


Veterinärbesöket gick bra!


 *lycklig*


Släppa rädslan

Idag skall Zorro vaccineras. Det är på tiden, vi har skjutit upp det alldeles för länge nu, men det är så svårt med resor och sånt när man inte har bil. Och när vi har lånat bil är det alltid en massa andra saker som skall göras där vi inte kan ha hund med oss. Men det är ingen ursäkt, nu skall det i alla fall bli gjort.
Och jag är lite rädd. Sist Zorro var hos veterinären var det med Husse på ögonlysning, och det blev tydligen storbråk. Manlig veterinär+ manlig husse + massa läskigheter = mycket rädd Zorro. Inte ens Husse är okej när Zorro blir rädd och sur, tjejer är mycket bättre. Visst, vi bråkar också ibland, Zorro och jag, men är det bara kvinnor/tjejer med i bilden blir Zorros stubin mycket mycket längre.

Jag är rädd att vi får en kass veterinär idag igen som kommer förstöra allt vi tränat för. Tur att det inte är något mer än en vaccination idag.

En mer samlad sida av mig vet att Zorro har kommit en väldigt lång väg, och inför nästa utställning som är inplanerad känner jag inte mycket mer än en liten mild oroskänsla över att Zorro kanske blir rädd.
Men veterinärer alltså... Och jag vet att han mycket väl känner igen sig där hos veterinären, så jag är nervös att han kommer bli rädd bara för det, utan att det hänt någonting alls.

Jaaa, jag vet att min rädsla projiceras över till Zorro, att han blir rädd för att jag är rädd för att han skall bli rädd. Så därför skriver jag detta, jag för över min nervositet hit så jag själv kan slippa den. Det som händer händer och nu skall jag inte tänka mer på det. Det kommer att gå bra.



En liten alla-hjärtans-dags bild. Det är inte bara Matte och Husse som äter gott och får presenter på speciella dagar!

Tandläkarskräck?

Tandläkarskräck är något jag aldrig lidit av, såvitt jag vet. Tills idag.
Klockan 8 i morse var jag på plats för min årliga koll, och jag väntade mig den vanliga utskällningen för min piercing i tungan och uppmaningen att skölja med flour varje dag. Där blev jag inte besviken, men jag fick också en tandköttsmisshandel av Texas chainsaw massacre-propotioner. Se det framför er, ni.
 Sen kom notan på kalaset. 680 riksdaler. 680!  Nu hade jag inte ens så mycket pengar kvar denna månaden alls, så jag har en liten trevlig skuld hos folktandvården. Mattias, som går hos privat-tandläkare, betalade bara ca 400 kronor för sitt senaste besök för något halvår sen, så jag kunde inte ana att mitt besök hos folktandvården skulle kosta så mycket mer.
Mattias alla-hjärtans-dags present får visst bli mitt tandläkarbesök...

Men, det bästa av allt ändå: mina tänder är näst-intill perfekta.

Uppdatering av livet.

Snacka om att ligga på latsidan! Jag har inte bloggat på över två månader...

Här har det hänt mycket i alla fall. Börjat skolan igen. Gymnasiet till och med. Läser Kemi A på Komvux, behöver visst det för att söka in på konservatorieprogrammet  på Göteborgs universitet till hösten. Tänk om jag bara vetat det redan på gymnasiet, då hade jag läst kemi A, och varit klar med utbildningen till sommaren. Men neeej, Lena skulle vela, göra ingenting ett tag. Men det är de valen jag gjort, nu måste jag göra det bästa av det.

Jobbar lite grann nu med, några timmar i veckan, som personlig assistent. Skall inte säga mer om det här. Alls.



Här hemma händer det saker med. Det senaste fick vår lägenhet att se ut som en krigszon.
Vi har en liten klädkammare som jag väldigt gärna velat använda som garderob, men utan ordentliga hyllor och hängare mest har sett ut som ett stökigt förråd.




Lycka till att känna sig inspirerad där inne på morgonen. Så det var dags för en helrenovering. Mot IKEA!

Full uppsättning Pax vita garderober, 236cm höga, 100cm breda med en praktisk hörnlösning. Hade mätt rummet noggrannt (trodde jag) så det var väl bara att sätta igång!
Ut med alla kläder, men ser man på, ett element längst in, bakom alla kläder! *svordomar* Happ, bara att sälja bort byrån, då får den inte plats.
Garderoberna fick byggas stående på plats, inte helt lätt, men händig som man är och med en stark Mattias skall det gå bra.  Sedan *ännu mer svordomar* lampan är i vägen! Måste flytta ut den en bit i rummet. Ringa mamma (min räddande ängel) be henne komma hit med en detour till IKEA för att köpa en ny lampa, hon kom redan nästa dag. Hade såklart inget av vad vi behövde, snabbt till Clas Ohlson för kablar och sånt. Betongtak, mammas borrmaskin bet inte, så till Mattias jobb för att låna slagborr. Så, kan något mer gå fel? Jaadå. Och allt detta när Mattias är sjuk med influensan. Så mycket hjälp därifrån vägrade jag och mamma ta emot. Tur att man har mamma. Men slutresultatet blev bra trots allt. Så nu har jag denna veckan roat mig med att städa. Varje dag. Det är otroligt vad mycket grejor man kan få plats md i ett sånt litet rum.



Såhär såg det i ut i sovrummet när vi tömt klädkammaren. Men så måste man sova också, så alla kläder hamnade runt om i hela lägenheten i två veckor. Kan ni se Zorro? Han var så nöjd så, han älskar att sova i berg av kläder.



Ja, som sagt, jag är nöjd med slutresultatet:



Allt som är kvar att göra nu är att sätta upp en hylla där alla krämer som ligger i trådbacken där på bilden skall stå.

Nästa projekt? Tjäna pengar så vi har råd med fler projekt :)

First joke after the election

Mamma skickade denna lilla vits till mig, och jag tyckte den var så bra att jag var tvungen att lägga ut den här!

One sunny day in January, 2009 an old man approached the White House
from across Pennsylvania Avenue , where he'd been sitting on a park bench. He
spoke to the U.S. Marine standing guard and said, "I would like to go in and meet with President Bush."
The Marine looked at the man and said, "Sir, Mr. Bush is no longer president and
no longer resides here." The old man said, "Okay" and walked away.

The following day, the same man approached the White House and said to the same Marine, "I would like to go in and meet with President Bush."
The Marine again told the man, "Sir, as I said yesterday, Mr. Bush is no longer president and no longer resides here." The man thanked him and, again, just walked away.

The third day, the same man approached the White House and spoke to the very same U.S. Marine, saying "I would like to go in and meet with President  Bush."
The Marine, understandably agitated at this point, looked at the man and  said,
"Sir, this is the third day in a row you have been here asking to speak to Mr. Bush. I've told you already that Mr. Bush is no longer the president and no longer resides here. Don't you understand?"
The old man looked at the Marine and said, "Oh, I understand. I just love hearing it."
The Marine snapped to attention, saluted, and said, "See you tomorrow, Sir."

 I love hearing it too !!!

 DON'T YOU???

Säsongens första snö

Här har snön äntligen fallit! Jag älskar snö! Det är nog det jag kommer sakna mest (efter familj och vänner såklart) när jag flyttar till varmare breddgrader. Kyla kan jag nog leva utan, om det inte finns någon snö att mildra den med. Jag känner mig lurad när det är kallt men ingen snö, det är som varm chocklad på bara kakao och vatten.

Zorro är nog gladare än vad jag är över det vita pudriga på marken, han flippade ute idag, sprang runt runt och dök ner med nosen i snön. Kameran var med, men lycka till att fånga vårt lilla yrväder på bild med min kamera.




First snow of the season

Nu är det julpyssel på g, får se vad jag kan få ihop i år. Har en hel lista på saker att göra, och på den finns ett minst sagt överambitiöst pepparkakshus. Återkommer med mer om detta.

SNÖ! 

The Final Countdown

As the the proud American I am, I have to write down my thoughts and opinions on the election tomorrow.  I recieved my ballots today, and after marking Obama / Biden I am going to the post-office to get a date and time stamp and to post it. It is as simple as that, and still so important. I could have thought that one vote, a late one at that, can't matter at all, but by doing so, I am actively giving away all right to criticize anything in The United States of America for the next four years to come. And if the outcome is what I hope for, it would not be thanks to me, and any celebration would feel hollow.

Tomorrow night, Swedish time, almost every swedish television-channel will report on the progress of the election and at least one of them will cheer openly when Obama takes the lead and boo at McCain. I have yet to meet a swede who hopes McCain will win. In fact, if McCain does win and become president, USA will probably be the most hated country in the world. A gigantic STUPID-stamp will be put right across every American's forehead. One of those was delivered when Bush got elected for a second term, how could they be so dumb? "Typical American", "stupid Americans" are phrases I hear, well, almost every day and Bush is largely to blame for that. Do we really want another one like him?

I am still proud to be American, although if McCain gets elected I will wonder if I really should be. When I move back to my home-country that I miss so much my heart breaks, I want it to be a better country, a democratic country.


Grön lins?

Som sagt såå många gånger tidigare, jag behöver en ny kamera!

Mattias och jag var i fredags på en trevlig liten Halloween-fest på andra sidan gatan hos Sanna och Niclas. Kameran följde med, men blev det några kort? Nej, för batterierna tog slut. De nya vi satte i innan vi gick hemifrån.

Några bilder togs när vi kom hem i alla fall, men då fick min kära kamera ha fått ett fall av gröna febern. Hälften av alla bilder blev gröna, trots det väl upplysta rummet. Såå synd, för jag blev faktiskt nöjd med bilderna i övrigt, och det är mycket ovanligt för mig.





Varannan dags-sol

I ungefär två veckor nu har vi boråsare kunnat förutspå vädret  med nästan ofelbart resultat, då varannan dag har varit regn och rusk, varannan dag sosken. Idag är det sol, igår regnade det : ) Har en solig dag i veckan lyckats komma ihåg kameran på en promenad, och eftersom jag tycker att jag har den absolut finaste hunden i världen, så kommer nya bilder på min älskling här!



 



Visst är han väl snygg?

Själv har jag haft galet med träningsvärk i låren i tre dagar, i måndags var det värst. Tog mig två försök att bara komma upp ut sängen. Sedan har jag vacklat omkring som en trasdocka, mina knän har bara vikit sig under mig lite då och då. Intensiv spinning plus kampsportsträning med bror min visade sig vara lite för mycket på en gång for träningsnybörjaren Lena...


ARG

Så fruktansvärt arg jag är just nu. Så galet, bubblande arg!

I helgen så är det marknad här i Borås, massvis med folk överallt. Mattias och jag står i kön till bankomaten, och bara småpratar. Bara någon meter bort står en ung tjej (kan inte ha varit mer än sjutton år gammal, om ens det) med en ung pitbull i koppel. Nästan valp till och med. Det verkar vara en ganska glad och nyfiken hund, nosar omkring sig och drar lite grann i kopplet. Det fick han tydligen inte göra alls.
 Hon börjar med att rycka så hårt i kopplet så hela hunden lättar från marken. Redan här är börjar jag bli chockad och arg, men tyvärr förekommer sådant här bland mindre intelligenta hundägare. Sedan höjer hon hela armen och SLÅR hunden rätt över ansiktet. Med kraft.

Hon SLOG sin hund. Hon allvarligt talat slog sin hund. Här exploderade jag, gråt och otrolig ilska bara vällde upp i mig. Människor runt om reagerar, och vi var flera som sa till. Varpå svaret blir något i stil med "Det här är en renrasig pitbull, vill ni att han skall bita ihjäl er eller?" Sedan var det något vagt om uppfostran, men vid det laget såg jag rött.

Vem f'** är hon att tala om hunduppfostran? Vad vet hon om någonting? Man kan inte ta bort aggressivitet med våld! Vilken jubelidiot tror att man kan det? Om man inte kan klarar av att ha en pitbull skall man inte skaffa en!

Pitbulls är en ras kända för att användas som kamphundar, och efter en hel del idiotisk avel där aggressivitet har uppmuntrats, så är det klart att det krävs massvis med jobb med en sådan hund. Det måste man veta när man skaffar en pitbull. Det verkar den här tjejen fått helt om bakfoten. Istället för att försöka motverka aggressiviteten så matar hon den med våld. Om den stackaren inte aggressiv nu, så kommer den tveklöst bli det! Det räcker att man hänger på den lokala brukshundsklubben ett tag för att lära sig baserna i hunduppfostran. Är det för mycket att begära av varje hundägare?

Hundkurs någon? Vet inte någon hundkurs idag som uppmuntar aktivt våld. Det hjälper inte, allt man får är i bästa fall en olycklig, otrygg och aggressiv hund. I värsta fall får man en polisanmälan efter en ihjälbitning och en avlivad hund.

Åhh. så arg jag är! Det bara bubblar i mig! Man slår inte sin hund! Punkt.


Projekt-logg, dag 2

Är nu hemma igen efter en morgons sömnad på Mattias jobb, där de har industri-symaskiner jag får låna. Vilken känsla! Det är sådan skillnad mot att sy på en hushållsmaskin. Det går fort, det är smidigt, allt finns lätt till hands. Maskinen klipper av tråden när man är klar med en söm, och det blir inga lösa trådändar någonstans. Så mycket jag fått gjort! Klänningen är nu nästan klar, skall bara fållas. Den lilla jackan är på god väg den också.

nästan klar!

Den ser bättre ut på, jag lovar!

Projekt-logg, fortsättning

Som vanligt underskattar jag tiden det tar att skära till alla mönsterdelar. Det hjälper i och för sig inte att jag måste göra det på golvet. Även om jag så bara skulle sy ett plagg om året så skulle ett tillskärarbord vara väl värt pengar och den enorma plats som behövs. Aj min rygg!
Sedan har jag två små nyfika pappisar här, varav en inte förstår ett nej och viftar på svansen när man är sur på henne. Zorro går och lägger sig, gärna på de små bitar som jag slängt iväg på en hög.

Är lite stolt över min mönster-placering på tyget, sparade säkert en och en halv meter från vad som behövdes enligt beskrivningen. Och jag halverade tygåtgången på fodret. Synd att man inte visste det när man köpte tyget, men det är absolut inget man kan räkna med. Skall börja sy nu! 

RSS 2.0