Uppdatering på hundfronten
Valparna mår fortsatt bra, vad jag förstår, och växer så det knakar.
Merry with her puppies, Yoyo, Yammy & Yosemite
Det blev en kull på Y-namn: Yoyo, Yammy och Yosemite. På bilden nedan myser Yoyo och Yammy.
Yammy & Yoyo
Bilden är från i lördags, och är liksom alla valpbilder lånade från Lalas blogg. Yoyo är lillkillen som ser ut som en liten panda : )
Läste också att det är Zorros mamma Majas födelsedag idag, stort grattis!
Maja, mother to Zorro.
Och så måste jag ju nämna vår lilla Zorro också. Imorse när jag var nere i affären för att köpa frukost (för igår glömde jag ju såklart) så fick Zorro tag på den lilla plastpåsen med frolic som vi har med oss ut på promenad. Eller ja, fick tag på, han tog sig upp på brudkistan i hallen och stal den. Till råga på allt så hade jag just fyllt på den, så en rejäl handfull satte han i sig på de tio minuter jag var borta. Beviset (den tomma plastpåsen) kom han gående med i munnen när jag kom hem.
Sicken liten jäkel vi har här hemma : P
To Bill and Cyndy
We, Mattias and I, had the time of our lives. I was a little bit worried about what Mattias would think of the place I call home, and frankly I don't know what I would have done if he didn't like it there. But thankfully he did like it. So much that he has said that he would like moving there permanently.
I think you both played a big part in that, by making him feel so welcome. And me too, for that matter.
I am so grateful for all you've done for us, you are truly two of the nicest, warmest and most loving people I've ever met.
Miss you and love you!
Bilder från USA
On the road
Mattias tar det lugnt på baksidan av huset med Cricket, Bill & Cyndys ena hund
Det vackra huset vi var gäster i : )
Ingången till en serie grottor vi var nere i, vår guide och Bill syns på ett hörn
Bilder från grottan. Tog hur många som helst, men min kamera fungerar inte i dåligt ljus.
San Antonio Riverwalk, så otroligt vackert. Mannen i röd skjorta är Bill.
Bilder från en trailride Bill och jag deltog i. Ja, jag har cowboyhatt, det var för tusan 40 grader ute.
SeaWorld San Antonio
Ser ni hur högt den delfinen hoppar?!
Mer Seaworld bilder. (Där blev du allt rädd va, Katharina?)
The Alamo, San Antonio.
Och så avslutar vi med lite typiska Texas-bilder. Älskar det stället : )
Nu har ni sett vår resa, fler bilder finns såklart, men det här var nog mer än nödvändigt.
Att inte komma hem
Zorros valpar!
Yaaay! Merrys och Zorros valpar har kommit! Det var ett glädjande besked vi möttes av på mailen väl hemma från vår resa, tre små valpar blev det. Två tikar och en hane föddes natten till lördag , och än så länge mår alla bra. De är så söta!
Bilder från Lalas blogg: http://dogblogalalala.blogspot.com
Icke sa Nicke
Vi har det i alla fall underbart, och det är så väldigt varmt, idag var vi nog uppe i 40 grader...
"You may all go to hell, and I will go to Texas!"
- David Crockett, 1835
Complete and utter Happiness
När jag vaknade för ungefär en halvtimma sedan, klockan 7 här, kände jag mig så otroligt lycklig. Så fantastiskt otroligt lycklig. Det enda som saknas är Zorro. Men han blir tillfälligt ersatt av Cricket, som är så pigg och glad att jag nästan aldrig varit med om maken.
Men nu backar vi lite, nu bara jag babblar. Vi reste från Göteborg klockan 6.25 till Amsterdam, där vi bytte plan till Houston. Tack kära mamma för skjutsen till flygplatsen!
Flygen gick helt friktionsfritt, liksom bytet i Amsterdam. Tullen var förvånansvärt snäll och vi bara promenerade igenom de flesta säkerhetskontrollerna. Ja, förutom att stackars Mattias blev pepprad med frågor om mig när vi skulle in i Houston. Vi gick nämligen igenom olika passkontroller, jag som Amerikansk medborgare och Mattias som besökare. Jag fick vänta en timme vid bagaget på honom för att kontrollanten ville veta varför hans flickvän valt att bo i Sverige.
När vi kommit till biluthyrningen började det jobbiga. Försäkringen kostande 3 ggr så mycket som bilen själv, och det var inte ens den fulla försäkringen! Och gps hade dom inte heller. Det första vi gör är att köra fel, för karta hade vi såklart inte heller. Vi hade en utskriven vägbeskrivning från google maps, och en översiktskarta. Så vi snutrrar runt i utkanterna av Houston ett tag och letar efter I-10 West. Till slut måste vi stanna och fråga, och då hittar vi äntligen ut på rätt väg. Och där kör vi i över 3 timmar, nästan fyra, men stopp för Taco Bell (mums förresten) och McDonalds-kaffe till Mattias.
Till Kerrville hittar vi, men vi missar såklart en sväng någonstans. Så utan karta är vi ganska körda har vi kommit på. Vid det laget var klockan nästan nio på kvällen (planet landade klockan ett), och vi ringer Bill och Cyndy för hjälp. Bill kommer och hämtar oss, och vi kör in ett såå vackert bostadsområde, det går inte att jämföra med något vi har i Sverige överhuvudtaget. Och huset! Så underbart fint. Bilder kommer, jag lovar, för mina ord kan inte beskriva.
Och Bill och Cyndy är två av de absolut mest trevliga människorna på jorden, det går inte heller att beskriva.
Så därför känner jag mig så lycklig just nu, jag är på en plats på jorden jag älskar så högt, i den vackraste hus jag någonsin bott i, med mannen jag älskar, och med världens goaste människor. Och hundar :)
