Halvt handikappad
Det är fint väder, bara jag och Zorro hemma idag, äntligen dags för en ordetlig skogspromenad. Upp ur sängen, ner i jeans och gympaskor. Och allt började jättebra. Fåglarna kvittrade och vinden låg så att man hörde djuren från Borås Djurpark vakna upp efter vintern. Jag kan nästan svära på att jag hörde någon av de stora katterna ryta. Och aporna verkade pigga : )
Hade med mig kameran ut, men som alltid med den kameran så tar man hundra kort och får ut två som inte är alldeles för suddiga för att användas.
Vi älskar att vara ute i skogen, men jag blir alltid lite purken när min knappt 30cm höga hund kan hoppa högre än vad jag bekvämt kan klättra.
Så, till baksidag av denna soskenshistoria då. Vi var på väg till ett ställe där jag vet att det just nu finns en matta med snödroppar för att ta lite kort. Jag hade redan sett korten framför mig, Zorro bland alla vackra vårblommor. Men ack nej. Den förut mycket erfarne skogsmullen trampar snett i en nerförssluttning och tumlar rätt på näsan. Och stukar högerfoten. Det tog mig någon sekund när jag landat att inse att den inte var bruten, men oj så fruktansvärt ont det gör! Med risk för att låta som en romanförfattare med förkärlek till klichéer, så bet jag mig i läppen för att inte skrika rätt ut och tårarna rann. Det var liksom en blixtsmärta som bara fortsatte.
Zorro kom springande för att kolla vad som hänt, nyfiken som han är, men kände tydligen inget stort medlidande för mig. Han gick en bit bort och satte sig för att bajsa. Nöden har ingen lag antar jag.
Så jag satt där en bra stund och fokuserade på att ta bort smärtan. Funderade på att ropa på hjälp då vi var väldigt nära hyreshusen på baksidan, men kom på bättre tankar fort. Bara en stukning ju.
När jag kände mig redo att försöka ställa mig upp såg jag att jag hamnat så att det fanns massa träd i närheten, men ironiskt nog låg alla minst två meter bort. För första gången önskade jag verkligen att Zorro var en 100 kilos Sankt Bernard.
Stapplade hem väldigt sakta, och än en gång rann tårarna. Jag är klent byggd : )
Mattias råd: linda om och håll foten högt. Det gjorde så jätteont att ha foten lindad kan jag ju säga.
Men när det gäller skador är Mattias expert. Han har varit med om det mesta. Utan smärtstillande. Jag går mycket hellre till honom med frågor om skador, han har bokstavligt talat lärt flera läkare ett och annat om att hantera smärta. Stackaren är allergisk mot nästan alla smärtstillande medel. Kul att vakna upp från en operation (vilken han har haft flera) och inte kunna få smärtstillande. Han har personligen lagt till en egen biverkning i bipacksedeln på en medicin.
Och så spelar klanten fotboll. Vad värre är, han kan inte prestera mindre än hundra procent. Han vet inte hur man gör. En gång spelade han en halv match med sprickor i smalbenet. Sedan kunde han inte gå på en månad. Något idiotiskt, jag vet.
Men när man sitter här och har lite granna ont i foten (jätteont, men vad är en stukning?) så blir man imponerade över hur någon klarar det. Jag var nära att spy av adrenalinet när jag ramlade. All ära till Mattias!
Hade med mig kameran ut, men som alltid med den kameran så tar man hundra kort och får ut två som inte är alldeles för suddiga för att användas.
Vi älskar att vara ute i skogen, men jag blir alltid lite purken när min knappt 30cm höga hund kan hoppa högre än vad jag bekvämt kan klättra.
Så, till baksidag av denna soskenshistoria då. Vi var på väg till ett ställe där jag vet att det just nu finns en matta med snödroppar för att ta lite kort. Jag hade redan sett korten framför mig, Zorro bland alla vackra vårblommor. Men ack nej. Den förut mycket erfarne skogsmullen trampar snett i en nerförssluttning och tumlar rätt på näsan. Och stukar högerfoten. Det tog mig någon sekund när jag landat att inse att den inte var bruten, men oj så fruktansvärt ont det gör! Med risk för att låta som en romanförfattare med förkärlek till klichéer, så bet jag mig i läppen för att inte skrika rätt ut och tårarna rann. Det var liksom en blixtsmärta som bara fortsatte.
Zorro kom springande för att kolla vad som hänt, nyfiken som han är, men kände tydligen inget stort medlidande för mig. Han gick en bit bort och satte sig för att bajsa. Nöden har ingen lag antar jag.
Så jag satt där en bra stund och fokuserade på att ta bort smärtan. Funderade på att ropa på hjälp då vi var väldigt nära hyreshusen på baksidan, men kom på bättre tankar fort. Bara en stukning ju.
När jag kände mig redo att försöka ställa mig upp såg jag att jag hamnat så att det fanns massa träd i närheten, men ironiskt nog låg alla minst två meter bort. För första gången önskade jag verkligen att Zorro var en 100 kilos Sankt Bernard.
Stapplade hem väldigt sakta, och än en gång rann tårarna. Jag är klent byggd : )
Mattias råd: linda om och håll foten högt. Det gjorde så jätteont att ha foten lindad kan jag ju säga.
Men när det gäller skador är Mattias expert. Han har varit med om det mesta. Utan smärtstillande. Jag går mycket hellre till honom med frågor om skador, han har bokstavligt talat lärt flera läkare ett och annat om att hantera smärta. Stackaren är allergisk mot nästan alla smärtstillande medel. Kul att vakna upp från en operation (vilken han har haft flera) och inte kunna få smärtstillande. Han har personligen lagt till en egen biverkning i bipacksedeln på en medicin.
Och så spelar klanten fotboll. Vad värre är, han kan inte prestera mindre än hundra procent. Han vet inte hur man gör. En gång spelade han en halv match med sprickor i smalbenet. Sedan kunde han inte gå på en månad. Något idiotiskt, jag vet.
Men när man sitter här och har lite granna ont i foten (jätteont, men vad är en stukning?) så blir man imponerade över hur någon klarar det. Jag var nära att spy av adrenalinet när jag ramlade. All ära till Mattias!
Blivande fader!
Japp, ni tittar på honom! Zorro skall bli pappa!
Fick ett mycket glädjande mail från Lala, där hon meddelar att Merry äntligen löper. Någon gång mellan 7:e och 10:e mars är det nog sagt att turturduvorna skall träffas. Så spännande! Kan knappt vänta, vill se hur valparna blir!
SUCH Pappilove´s Merry go round.
Visst är hon väl fin? Och en Champion dessutom. Det skall Zorro också bli snart är det tänkt : )
Det är lite speciellt att veta att man har en sådan fin och bra hund att en seriös och duktig uppfödare vill att han skall bli avelshane, utan att han ens är ordentligt meriterad än.
Jag och Mattias säger så ofta att vi haft sådan tur att vi fick en sådan fin en som Zorro. Visst har vi fått kämpa och bråka lite grann ibland, och jag har slitit mitt hår vid mer än ett tillfälle, men när allt kommer till kritan vill vi ha en hund som faktiskt kan och vill tänka lite själv. När man väl kommit över bråket är han en dröm att vara med, och träna. Härlig kille, vår Zorro!
Trevligt temp!!
Ojoj, så mycket att skriva om. Får börja från början, Fredag.
Uflyttningsfest hos Cornelia. Hittade aldrig något att ha på mig, i mitt tycke såg jag förfärlig ut. Modemiss till tusen. Mår lite illa när jag tänker på det faktiskt.
Men det var ganska kul ändå, Cornelia är en underbart härlig tjej.
Mattias gick hem tidigt, han var trött och kände sig inte social. Jag traskade hem vid 12-tiden, skulle ju upp tidigt på lördagen för hundutställningen. Ringde och väckte Mattias som fick komma ut med Zorro för en kort runda.
Sedan var det hopp i badet för Zorro! Han är så duktig på det, står alldeles still när man duschar honom. Han gnyr och gnäller en del, men det kan vi leva med. Och han ser ju så rolig ut när han är genomvåt!
Föningen gick som vanligt utan problem, och han borstades tills hans päls sken och var len som siden.
På lördagen var det till att gå upp tidigt. Baka scones, packa in gårdagens överblivna pannkakor och snabbt kamma igenom Zorro igen. Och iväg! Till Strömma Naturbruksgymnasium. Västra fågelhundsklubbens årliga inofficiella utställning. I ett ridhus.
Alla som varit i ett ridhus vet hur underlaget är, riktigt skitigt. Och så luktar det häst. Jag störs då inte av det, tvärtom, men Zorro tyckte att det var jättespännande. Ner och rulla ville han helst göra.
Men det absolut värsta av allt var, att det var så sjuhelsikes KALLT. Fruktansvärt kallt.
Vi var så duktiga och var där en timma tidigt, bra parkering och utmärkt plats vid ringen för trimbordet och våra stolar.
Det ångrade vi sedan. Det visade sig att det var ca. 50 hundar före oss i vår ring. Oh, shit tänkte vi, en domare snittar väl på 25 hundar / timma ungefär? 3 timmars väntetid i ett svinkallt ridhus.
Sådan tur hade vi inte. Nej, grupp 9 och en del av grupp 1 fick den mest noggranna och lugna domare vi någonsin kunnat tänka oss. Jag var överlycklig. Det är precis vad Zorro behöver. Någon som tar det lugnt med honom.
Men lugn tar tid. Mattias räknade ut att hon snittade på 10 hundar / timma. 10 HUNDAR / TIMMA. Helt sjukt lång tid tog hon på sig. Och det var såå kallt. Lindade in stackars huttrande Zorro i en filt och höll honom där i flera timmar.
Tills det äntligen blev vår tur. Av med tjockjackan, bort med filten och in i ringen. Falukorv redo till Zorro.
Först gick det sådär. Första varvet runt ringen drog han och var allmänt jobbig, men han lugnade ner sig. All träning på kommandot "stå" hade lönat sig lite grann. Men bara lite.
Oj så nervös jag var när han skulle upp på bordet. Det var ju det som vi haft problem med. Men, hör och häpna, det gick jättebra! Domaren var jättetrevlig och hanskades så bra med honom. Och så var hon ju en kvinna, det går så mycket bättre med kvinnor än med män. Hon fick till och med titta på tänderna och Zorro drog inte ens bort huvudet!
Jag var så lycklig och stolt just då så jag trodde jag skulle flyga iväg. Och när han dessutom gick jättefint sitt andra varv och fram och tillbaka över ringen så var jag i sjunde himlen.
Uflyttningsfest hos Cornelia. Hittade aldrig något att ha på mig, i mitt tycke såg jag förfärlig ut. Modemiss till tusen. Mår lite illa när jag tänker på det faktiskt.
Men det var ganska kul ändå, Cornelia är en underbart härlig tjej.
Mattias gick hem tidigt, han var trött och kände sig inte social. Jag traskade hem vid 12-tiden, skulle ju upp tidigt på lördagen för hundutställningen. Ringde och väckte Mattias som fick komma ut med Zorro för en kort runda.
Sedan var det hopp i badet för Zorro! Han är så duktig på det, står alldeles still när man duschar honom. Han gnyr och gnäller en del, men det kan vi leva med. Och han ser ju så rolig ut när han är genomvåt!
Föningen gick som vanligt utan problem, och han borstades tills hans päls sken och var len som siden.
På lördagen var det till att gå upp tidigt. Baka scones, packa in gårdagens överblivna pannkakor och snabbt kamma igenom Zorro igen. Och iväg! Till Strömma Naturbruksgymnasium. Västra fågelhundsklubbens årliga inofficiella utställning. I ett ridhus.
Alla som varit i ett ridhus vet hur underlaget är, riktigt skitigt. Och så luktar det häst. Jag störs då inte av det, tvärtom, men Zorro tyckte att det var jättespännande. Ner och rulla ville han helst göra.
Men det absolut värsta av allt var, att det var så sjuhelsikes KALLT. Fruktansvärt kallt.
Vi var så duktiga och var där en timma tidigt, bra parkering och utmärkt plats vid ringen för trimbordet och våra stolar.
Det ångrade vi sedan. Det visade sig att det var ca. 50 hundar före oss i vår ring. Oh, shit tänkte vi, en domare snittar väl på 25 hundar / timma ungefär? 3 timmars väntetid i ett svinkallt ridhus.
Sådan tur hade vi inte. Nej, grupp 9 och en del av grupp 1 fick den mest noggranna och lugna domare vi någonsin kunnat tänka oss. Jag var överlycklig. Det är precis vad Zorro behöver. Någon som tar det lugnt med honom.
Men lugn tar tid. Mattias räknade ut att hon snittade på 10 hundar / timma. 10 HUNDAR / TIMMA. Helt sjukt lång tid tog hon på sig. Och det var såå kallt. Lindade in stackars huttrande Zorro i en filt och höll honom där i flera timmar.
Tills det äntligen blev vår tur. Av med tjockjackan, bort med filten och in i ringen. Falukorv redo till Zorro.
Först gick det sådär. Första varvet runt ringen drog han och var allmänt jobbig, men han lugnade ner sig. All träning på kommandot "stå" hade lönat sig lite grann. Men bara lite.
Jag och Zorro i mitten.
Oj så nervös jag var när han skulle upp på bordet. Det var ju det som vi haft problem med. Men, hör och häpna, det gick jättebra! Domaren var jättetrevlig och hanskades så bra med honom. Och så var hon ju en kvinna, det går så mycket bättre med kvinnor än med män. Hon fick till och med titta på tänderna och Zorro drog inte ens bort huvudet!
Jag var så lycklig och stolt just då så jag trodde jag skulle flyga iväg. Och när han dessutom gick jättefint sitt andra varv och fram och tillbaka över ringen så var jag i sjunde himlen.
Syns inte så bra, men Zorro på bordet och jag framför.
Trots Zorros fina uppförande, så kom vi tvåa med HP. Hederspris : ) Domaren gav oss, föutom våra kritikpapper, även muntlig förklaring till sina beslut. Vad som skilde Zorro från Texas som vann (Ja, Texas som jag sitter hundvakt för) var att hon tyckte att Zorro hade för lågt ansatt svans, vilket gav dålig båge på svansen.
Det är det som är så intressant med utställningar, att det kan gå hur som helt, beroende på domaren. I somras fick Zorro på sitt kritikpapper "well set tail".
Det som jag blev absolut gladast över, det var att domaren satte "trevligt temperament" ! På hunden som senast i somras nästan försökte bita en domare. Där ser man hur mycket träning kan göra.
Vi kom inte därifrån förren kl. 17, eftersom Texas gick vidare i tävlingen. Vid det laget frös vi så mycket att det tog hela resterande kvällen att bara lyckas få upp värmen igen. Mellan 9 och 17 var vi i det svinkalla ridhuset, hela 8 timmar! Men nu vet vi. Zorro kan klara en riktig utställning. Forshaga i april då!
Trots Zorros fina uppförande, så kom vi tvåa med HP. Hederspris : ) Domaren gav oss, föutom våra kritikpapper, även muntlig förklaring till sina beslut. Vad som skilde Zorro från Texas som vann (Ja, Texas som jag sitter hundvakt för) var att hon tyckte att Zorro hade för lågt ansatt svans, vilket gav dålig båge på svansen.
Det är det som är så intressant med utställningar, att det kan gå hur som helt, beroende på domaren. I somras fick Zorro på sitt kritikpapper "well set tail".
Det som jag blev absolut gladast över, det var att domaren satte "trevligt temperament" ! På hunden som senast i somras nästan försökte bita en domare. Där ser man hur mycket träning kan göra.
Vi kom inte därifrån förren kl. 17, eftersom Texas gick vidare i tävlingen. Vid det laget frös vi så mycket att det tog hela resterande kvällen att bara lyckas få upp värmen igen. Mellan 9 och 17 var vi i det svinkalla ridhuset, hela 8 timmar! Men nu vet vi. Zorro kan klara en riktig utställning. Forshaga i april då!
- förbannelser -
Jag förbannar alla ideal som får mig att känna mig "mindre snygg".
Jag förbannar svett, för det är på grund av det jag hatar att träna.
Jag förbannar kakor, godis och chips för att de är så goda.
Jag förbannar grönsaker för att de inte är goda nog.
Jag förbannar mig själv för att jag snart kommer ställa mig och grädda pannkakor.
Jag förbannar min garderob för alla kläder i den jag inte längre passar i.
Jag skall på fest ikväll och har inget att ta på mig.
Jag förbannar svett, för det är på grund av det jag hatar att träna.
Jag förbannar kakor, godis och chips för att de är så goda.
Jag förbannar grönsaker för att de inte är goda nog.
Jag förbannar mig själv för att jag snart kommer ställa mig och grädda pannkakor.
Jag förbannar min garderob för alla kläder i den jag inte längre passar i.
Jag skall på fest ikväll och har inget att ta på mig.
Nova
Träffade äntligen den nya lilla valpen i området idag. Lilla Nova var så otroligt fin! Från kenneln MJ's fick jag veta.
Nova fick springa lös och leka med Zorro en bra stund idag, och oj som de båda såg ut sedan. Leriga och blöta och lilla Nova skakade av köld. Men kul hade dom.
Quattro och Texas, hundarna jag sitter hundvakt för, fick snällt stanna i sina koppel. De verkade inte tycka så bra om Nova ändå. Texas morrade och blev alldeles tjurig så fort hon kom nära. Men det stoppade inte det lilla yrvädret!
Hon påminner mig såå mycket om Zorro när han var liten. Hon har samma färger, och en fläck få rumpan precis ovanför svansen som Zorro också har. Och sicket temprament! Så glad och pigg, och outtröttlig, precis som min lelle prins. Inte rädd för någonting. Områdets katter är bara nya lekkamrater, tyckte Nova.
Novas Matte är jättetrevlig, hoppas vi kommer få chans att prata fler gånger.
Åh, så gärna jag vill ha en hund till, en valp till. Det är så underbart att vakna upp på morgonen omringad av hundar. Tänk vad underbart det skulle vara om dom var mina egna. Eller mina och Mattias då såklart : )
Får se till at det blir något av det när vi kommer hem från USA.
Nova fick springa lös och leka med Zorro en bra stund idag, och oj som de båda såg ut sedan. Leriga och blöta och lilla Nova skakade av köld. Men kul hade dom.
Quattro och Texas, hundarna jag sitter hundvakt för, fick snällt stanna i sina koppel. De verkade inte tycka så bra om Nova ändå. Texas morrade och blev alldeles tjurig så fort hon kom nära. Men det stoppade inte det lilla yrvädret!
Hon påminner mig såå mycket om Zorro när han var liten. Hon har samma färger, och en fläck få rumpan precis ovanför svansen som Zorro också har. Och sicket temprament! Så glad och pigg, och outtröttlig, precis som min lelle prins. Inte rädd för någonting. Områdets katter är bara nya lekkamrater, tyckte Nova.
Novas Matte är jättetrevlig, hoppas vi kommer få chans att prata fler gånger.
Åh, så gärna jag vill ha en hund till, en valp till. Det är så underbart att vakna upp på morgonen omringad av hundar. Tänk vad underbart det skulle vara om dom var mina egna. Eller mina och Mattias då såklart : )
Får se till at det blir något av det när vi kommer hem från USA.
Barn + djur
Och så kom blåsten igen. Även fast det har varit hela fem grader varmare enligt termometern än när solen var här, så känns det så mycket kallare.
Zorro har vi knappt sett någonting av sedan igår kväll. Han fick ett nytt tuggben, av en sort vi inte provat förut.
Det var populärt i alla fall, han har legat och tuggat nästan konstant sedan han fick det. Jag har aldirig sett honom tugga upp ett ben så fort, nästan halva är redan borta.
Jag tror Zorro har blivit lite av kvarterets lille gullegris. När vi var ute idag träffade vi på en dam som log och frågade "Det är väl den lille som är så väluppfostrad?" Ja, när han vill. Just då ville han inte riktigt, det var ett mycket intressant träd att sniffa på just då. Men han sprang inte fam till damen i alla fall, och det har vi fått träna väldigt mycket på.
Grannbarnen tycker också väldigt mycket om Zorro, och trots att han är något reserverad gentemot barn så är det väldigt kul när de leker med honom.
Reservationen tror vi kommer från en liten pojk i området, vars föräldrar troligen inte lärt honom NÅGONTING om hur man hanskas med djur. Redan när Zorro var en liten valp ville den här pojken leka, och sprang skrikande rakt mot den stackars valpen viftandes med armarna. När han skulle klappa så böjde han sig rätt över och vid något tillfälle försökte han helt sonika lyfta upp den lille valpen. Jag har flera gånger varit tvungen att säga åt pojken på skarpen, då han inte lyssnat.
Att springa rätt mot en hund, och dessutom skrika samtidigt, kan uppfattas som väldigt hotande av hunden. Nu var Zorro såpass tygg och snäll så inget hände, men det kan gå illa om det är en otrygg eller aggressiv hund.
Det som jag tycker är sorgligast med det här är att pojken är nästan i skolåldern, hans mor brukar sitta och titta på och ger mig onda ögat när jag tar bort Zorro från pojken.
Jag tycker att alla barn borde få tillfälle att umgås med djur, och chans att lära sig hur man skall göra och uppföra sig för att mötet skall bli så trevligt som möjligt för alla parter.
Oj, nu blev det två väldigt seriösa inlägg efter varandra.. Skall försöka skriva något lättsamt nästa gång : )
Zorro har vi knappt sett någonting av sedan igår kväll. Han fick ett nytt tuggben, av en sort vi inte provat förut.
Det var populärt i alla fall, han har legat och tuggat nästan konstant sedan han fick det. Jag har aldirig sett honom tugga upp ett ben så fort, nästan halva är redan borta.
Jag tror Zorro har blivit lite av kvarterets lille gullegris. När vi var ute idag träffade vi på en dam som log och frågade "Det är väl den lille som är så väluppfostrad?" Ja, när han vill. Just då ville han inte riktigt, det var ett mycket intressant träd att sniffa på just då. Men han sprang inte fam till damen i alla fall, och det har vi fått träna väldigt mycket på.
Grannbarnen tycker också väldigt mycket om Zorro, och trots att han är något reserverad gentemot barn så är det väldigt kul när de leker med honom.
Reservationen tror vi kommer från en liten pojk i området, vars föräldrar troligen inte lärt honom NÅGONTING om hur man hanskas med djur. Redan när Zorro var en liten valp ville den här pojken leka, och sprang skrikande rakt mot den stackars valpen viftandes med armarna. När han skulle klappa så böjde han sig rätt över och vid något tillfälle försökte han helt sonika lyfta upp den lille valpen. Jag har flera gånger varit tvungen att säga åt pojken på skarpen, då han inte lyssnat.
Att springa rätt mot en hund, och dessutom skrika samtidigt, kan uppfattas som väldigt hotande av hunden. Nu var Zorro såpass tygg och snäll så inget hände, men det kan gå illa om det är en otrygg eller aggressiv hund.
Det som jag tycker är sorgligast med det här är att pojken är nästan i skolåldern, hans mor brukar sitta och titta på och ger mig onda ögat när jag tar bort Zorro från pojken.
Jag tycker att alla barn borde få tillfälle att umgås med djur, och chans att lära sig hur man skall göra och uppföra sig för att mötet skall bli så trevligt som möjligt för alla parter.
Oj, nu blev det två väldigt seriösa inlägg efter varandra.. Skall försöka skriva något lättsamt nästa gång : )
Sluta Hata!
Låg och pratade med Mattias innan vi somnade igår kväll, om allt möjligt. Kom in på resan vi ska på i maj, till Texas. Det är där jag kommer från och där jag delvis växt upp. Det vet de flesta som känner oss, och när vi berättar var vi skall på semester någonstans så förklarar vi att det är för att det är mina gamla hemtrakter och att jag fortfarande har flera vänner där.
Det Mattias sa till mig igår var att han när han berättar för andra var vi ska, får mycket negativa responser och sarkastiska svar. Att alla i Texas är rasister, och Ku Klux Klan är öppet utbredda överallt. Att alla är superfeta, att det bara finns oljeborrar och rancher så långt ögat kan nå. Vad jag förstår så talade de väldigt sakligt om detta, som om de visste. Fast de aldrig varit där.
Detta gör mig mycket, mycket ledsen och besviken. Jag förstår att det finns fördomar, det finns det överallt. Men att det är så ACCEPTERAT att tala illa om något för att det är amerikanskt?
Om jag talar med någon vars sambo/fru/man/bästis är från någon annanstans, inte skulle jag häva ur mig otrevligheter om den platsen då! Det är så fruktanskvärt otrevligt, ouppfostrat och rentav elakt.
Jag har mina vackraste och gladaste minnen från Texas, och ingen jag känner som spenderat tid där tycker illa om det alls, tvärtom.
Varför är det så accepterat att tala illa om och hata USA? Mycket av det jag hört skulle man aldrig ens tänka sig att säga om andra länder. Och att man har mage att göra det framför mig, när man vet vad jag tycker och känner. Jag förolämpar inte ditt hemland, vad får dig att tro att det okej att förolämpa mitt?
Jag har tolerans, det har jag. Jag förstår mycket av hatet, men jag tycker att det är missriktat. Ta inte ut det på ett helt land, som är så ofantligt stort, när det i stort sett en enkild ledare som gjort så mycket dåligt. Det är ofattbart, hur mycket han förstört.
Men människorna är fortfarande människor, och trevligare och gladare människor än Texas-borna har jag ALDRIG träffat.
New kid on the block
Det finns tydligen en ny tjej i kvarteret! En ny liten pappistjej : ) Mattias träffade henne och hennes matte på natterundan i går kväll. Nova hette hon tydligen, om Mattias kommer ihåg rätt.
Och hon skall vara såå söt. Nio veckor och precis hemkommen.
Jag minns hur det var, att ha en bebis i huset. Sådan lycka hittar man ingen annanstans. Enligt Mattias ska den här flickan se precis ut som Zorro när han var liten.
Jag får se till att hålla mig ute mycket de närmaste dagarna så jag får träffa henne.
Detta kunde inte kommit bättre. Har velat ha en hund till ett tag nu, en till papillon. Så väldigt gärna. En kompis till Zorro. Men Mattias har tyckt att det varit för tidigt. Så tänk er min lycka när han kom hem och var alldeles valptokig igår!
Men vi får se, ekonomin skall stämma också. Men som jag vill ha två hundar!
Och hon skall vara såå söt. Nio veckor och precis hemkommen.
Jag minns hur det var, att ha en bebis i huset. Sådan lycka hittar man ingen annanstans. Enligt Mattias ska den här flickan se precis ut som Zorro när han var liten.
Jag får se till att hålla mig ute mycket de närmaste dagarna så jag får träffa henne.
Detta kunde inte kommit bättre. Har velat ha en hund till ett tag nu, en till papillon. Så väldigt gärna. En kompis till Zorro. Men Mattias har tyckt att det varit för tidigt. Så tänk er min lycka när han kom hem och var alldeles valptokig igår!
Men vi får se, ekonomin skall stämma också. Men som jag vill ha två hundar!
Nyss hemkommen lurvboll sover.
Kattjakt och hjärtpyssel
Ah, alla hjärtans dag. Och sol dessutom.
Har satt igång lite så smått på ett kort till Mattias. Är totalt pengalös detta år, annars brukar jag alltid lyckas skrapa ihop till en liten present. Så det får bli ett extra fint kort! Martha Stewart kommer som vanligt till min räddning när jag har idétorka. En liten kik in på hennes sida och jag får massor med idéer.
Blir kanske ett par hjärtmuffins bakade också.
Zorro kände sig nog lite extra pigg imorse med. Han satte av efter en katt. Det gör han ALDRIG längre. Han brukar ignorera dem totalt. Går bara i en liten halvcirkel runt dem och fortsätter.
Han hann bara jaga katten några meter, sen for katten upp i ett träd och Zorro bara vände sig om och kom till mig. Och jag var så fly förbannad. Jag hann skälla på honom en del när han jagade kattstackarn, men sen kom han ju. Jag var dock inte glad resterande vägen hem. Noll tålamod. Sedan var jag tvungen att gå ut igen och kolla att katten kommit ner.
Forgive and forget.
Satt ute i solen och läste ett tag nyss. Så härligt, och denna gång uppförde sig Zorro. Även när andra hundar gick förbi. Så han är inte förstörd i alla fall : )
S k ö ö ö n dag
En sådan underbart härlig dag!
Idag var det bara jag och Zorro hemma, och vi vaknade till skinande sol. Något för sent, enligt mitt tycke, jag tycker om att gå upp tidigt. Man hinner med tio gånger mer när man går upp en timme tidigare än när man lägger sig en timme sent.
I alla fall, studs ner i jeansen och ut på promenad i solen. Det blev ingen lång sträcka måste jag erkänna, det kändes som slöseri på sol att gå för fort. Men vi var ute länge! Zorro som alltid går lös ute här hemma verkade också njuta, rullade sig i gräset och nosade omkring när Matte satt på berget och kände solens första värmande strålar för i år. Knäppte till och med upp fleecejackan när jag satt där uppe.
Glömde såklart kameran i solyran så det får bli solbild från Januari när det var betydligt kallare.
Vi var ute flera timmar idag och det lyfte båda våra humör jättemycket.
När vi väl kom in satte jag på Mikas album Life in cartoon motion, som egentligen inte alls är min musiksmak. Men den är väldigt glad och energifull, så den passade idag. Dansade omkring som en fåne och städade lite samtidigt.
Fick sådan inspiration av alla dyra produkter jag har i badrumsskåpet men bara använder ibland, så jag satte upp håret med en miljon hårnålar, gjorde manikyr och började en smärre omstyling av mina ögonbryn. Den kommer nog behöva mer jobb, tar bara lite i taget för att inte överplocka. Tycker inte alls det är snyggt med för smala ögonbryn.. Isch.
Apropå omstyling, pratade med min kära Katharina idag, och hon har tydligen varit på salongen och klippt sig. Mer än bara topparna för första gången på jättejätte länge. Är så nyfiken på att se!
Peace.
Idag var det bara jag och Zorro hemma, och vi vaknade till skinande sol. Något för sent, enligt mitt tycke, jag tycker om att gå upp tidigt. Man hinner med tio gånger mer när man går upp en timme tidigare än när man lägger sig en timme sent.
I alla fall, studs ner i jeansen och ut på promenad i solen. Det blev ingen lång sträcka måste jag erkänna, det kändes som slöseri på sol att gå för fort. Men vi var ute länge! Zorro som alltid går lös ute här hemma verkade också njuta, rullade sig i gräset och nosade omkring när Matte satt på berget och kände solens första värmande strålar för i år. Knäppte till och med upp fleecejackan när jag satt där uppe.
Glömde såklart kameran i solyran så det får bli solbild från Januari när det var betydligt kallare.
Vi var ute flera timmar idag och det lyfte båda våra humör jättemycket.
När vi väl kom in satte jag på Mikas album Life in cartoon motion, som egentligen inte alls är min musiksmak. Men den är väldigt glad och energifull, så den passade idag. Dansade omkring som en fåne och städade lite samtidigt.
Fick sådan inspiration av alla dyra produkter jag har i badrumsskåpet men bara använder ibland, så jag satte upp håret med en miljon hårnålar, gjorde manikyr och började en smärre omstyling av mina ögonbryn. Den kommer nog behöva mer jobb, tar bara lite i taget för att inte överplocka. Tycker inte alls det är snyggt med för smala ögonbryn.. Isch.
Apropå omstyling, pratade med min kära Katharina idag, och hon har tydligen varit på salongen och klippt sig. Mer än bara topparna för första gången på jättejätte länge. Är så nyfiken på att se!
Peace.
Attitydproblem
Äntligen fredag!
Mattias kommer hem tidigt, skall laga god mat idag.
Har nu anmält min Zorro till en inofficiell utställning i Sätila, som Västra Fågelhundsklubben anordnar.
Nu är det ju så med Zorro, att han blir lite granna jättenervös när främlingar skall ta och känna på honom. Inte för att jag klandrar honom, hur skulle jag känna det om någon bände upp käkarna på mig sådär helt sonika och kollade på mina tänder? Isch.
Men det går ju inte an att Zorro bits eller morrar på bordet. Och vi tränar och tränar. Minst en gång om dagen blir Zorro upställd på vårat köksbord och noggrant inspekterad. Han bryr sig inte ett jota längre. Men det är när jag, Husse eller någon annan han känner gör det. och så är det ju i vårat eget kök.
Vad vi behöver är någon Zorro inte känner, och en plats han inte är van vid. Humm.. Skulle kanske gå ner till My One och be dom ta en kik på hunden?
Det är så synd att han är så rädd, för han är ju så fin. Enligt det jag hört från uppfödare och även några off-duty utställningdomare är att han skulle kunna bli Champion hur lätt som helst, men det återstår att se.
Nu börjar hårdträningen, antar jag.
Mattias kommer hem tidigt, skall laga god mat idag.
Har nu anmält min Zorro till en inofficiell utställning i Sätila, som Västra Fågelhundsklubben anordnar.
Nu är det ju så med Zorro, att han blir lite granna jättenervös när främlingar skall ta och känna på honom. Inte för att jag klandrar honom, hur skulle jag känna det om någon bände upp käkarna på mig sådär helt sonika och kollade på mina tänder? Isch.
Men det går ju inte an att Zorro bits eller morrar på bordet. Och vi tränar och tränar. Minst en gång om dagen blir Zorro upställd på vårat köksbord och noggrant inspekterad. Han bryr sig inte ett jota längre. Men det är när jag, Husse eller någon annan han känner gör det. och så är det ju i vårat eget kök.
Vad vi behöver är någon Zorro inte känner, och en plats han inte är van vid. Humm.. Skulle kanske gå ner till My One och be dom ta en kik på hunden?
Det är så synd att han är så rädd, för han är ju så fin. Enligt det jag hört från uppfödare och även några off-duty utställningdomare är att han skulle kunna bli Champion hur lätt som helst, men det återstår att se.
Nu börjar hårdträningen, antar jag.
Tvätt, USA och Zorro såklart
Satte mig ned igår vid datorn med dagens händelser färskt i minnet, och så funkar inte bloggsidan. Typiskt.
Hade Tvättdag igår. Avskyr att tvätta i gemensam tvättstuga. Tidspress, kånkande upp och ned i trappor, dåliga tider, gnyende hundar varje gång man går ned. I vår byggnad är vi alldeles för många på samma tvättstuga anser jag, och på korta 4-timmarspass hinner man inte med så mycket. Man får aldrig tvättpass tillräckligt ofta, så med en lerälskande hund och fotbollstränande husse hinner tvätthögen bli ganska hög. Igår hann jag med sex maskiner tvätt. Det kändes som att tvätta för att helt hotell. För att inte tala om stumpsortering, vikning och strykning. *ryser*
Igår kväll hade gäster. Sanna, Cornelia och Markus var här och hade kul ett tag. De ojjade sig över Zorro, som de flesta som kommer hit brukar göra, vi åt lite grann och såg på film. Big Nothing med bl.a. David Schwimmer. Mycket mycket sjuk film. Den som skrev att det är en komedi på fodralet måste ha en mycket morbid humor.
Men den passade sällskapet konstigt nog. Alla skrattade en hel del. Skratt = Komedi, eller?
Blev så glad när Sanna och Cornelia sa att jag var galet huslig och kallade mig för sveriges Martha Stewart. Minus skatte-skandalen förstås : ) Känner på mig att jag kommer få laga mat till dem ganska ofta i framtiden.
Passade på att fråga Sanna om hon skulle kunna ta hand om Zorro när Mattias och jag åker till USA i maj. Tror att det blir det bästa stället för honom.
Det var meningen att Peter och Annelie skulle ha honom först, men de gjorde slut efter många år tillsammans och Annelie flyttade tillbaka till Falun. Tråkigt, men dock inte överraskande. Allt de gjorde var att käbbla tycktes det som.
Sanna sa ja! *hoppar och studsar* Zorro tackar så mycket också *ler*
Idag skall Mattias och jag gå till banken och växla in våra sparpengar till amerikanska dollar. Yaaay!
Har några sedlar hemma sedan en tidigare resa, i olika valörer. Vid en felräkning av Mattias kom det fram att han inte såg skillnad på en tjuga och en femma i dollar. Ni förstår, de hade samma storlek och färg.
Det tyckte jag var hysteriskt roligt. Har fått höra ett och annat "amerikaner är dumma" skämt genom åren, och här sitter Mattias och behöver storleks och färgskillnad på sedlar för att skilja fem från femtio. Klockrent. Tror att jag skall ta hand om kontanthanteringen på resan *ler*
Gotta go!
Hade Tvättdag igår. Avskyr att tvätta i gemensam tvättstuga. Tidspress, kånkande upp och ned i trappor, dåliga tider, gnyende hundar varje gång man går ned. I vår byggnad är vi alldeles för många på samma tvättstuga anser jag, och på korta 4-timmarspass hinner man inte med så mycket. Man får aldrig tvättpass tillräckligt ofta, så med en lerälskande hund och fotbollstränande husse hinner tvätthögen bli ganska hög. Igår hann jag med sex maskiner tvätt. Det kändes som att tvätta för att helt hotell. För att inte tala om stumpsortering, vikning och strykning. *ryser*
Igår kväll hade gäster. Sanna, Cornelia och Markus var här och hade kul ett tag. De ojjade sig över Zorro, som de flesta som kommer hit brukar göra, vi åt lite grann och såg på film. Big Nothing med bl.a. David Schwimmer. Mycket mycket sjuk film. Den som skrev att det är en komedi på fodralet måste ha en mycket morbid humor.
Men den passade sällskapet konstigt nog. Alla skrattade en hel del. Skratt = Komedi, eller?
Blev så glad när Sanna och Cornelia sa att jag var galet huslig och kallade mig för sveriges Martha Stewart. Minus skatte-skandalen förstås : ) Känner på mig att jag kommer få laga mat till dem ganska ofta i framtiden.
Passade på att fråga Sanna om hon skulle kunna ta hand om Zorro när Mattias och jag åker till USA i maj. Tror att det blir det bästa stället för honom.
Det var meningen att Peter och Annelie skulle ha honom först, men de gjorde slut efter många år tillsammans och Annelie flyttade tillbaka till Falun. Tråkigt, men dock inte överraskande. Allt de gjorde var att käbbla tycktes det som.
Sanna sa ja! *hoppar och studsar* Zorro tackar så mycket också *ler*
Idag skall Mattias och jag gå till banken och växla in våra sparpengar till amerikanska dollar. Yaaay!
Har några sedlar hemma sedan en tidigare resa, i olika valörer. Vid en felräkning av Mattias kom det fram att han inte såg skillnad på en tjuga och en femma i dollar. Ni förstår, de hade samma storlek och färg.
Det tyckte jag var hysteriskt roligt. Har fått höra ett och annat "amerikaner är dumma" skämt genom åren, och här sitter Mattias och behöver storleks och färgskillnad på sedlar för att skilja fem från femtio. Klockrent. Tror att jag skall ta hand om kontanthanteringen på resan *ler*
Gotta go!
Lena
Det känns som om blogging och jag kom till en dålig start. Det måste vi genast åtgärda.
Lena heter denna bloggens uhm... författare? Jag är 20 år för tillfället och bor med min underbara sambo Mattias. Han kommer dyka upp titt som tätt här.
Jag är just nu mellan utbildningar, och sitter hundvakt tre dagar i veckan istället för att göra något vettigt, som att plugga.
Det finns någon som, förutom Mattias, mitt liv mer eller mindre kretsar runt, och denna någon heter Zorro. Eller lite finare: Destiny Height´s Unforgetable Lad.
Ja, jag vet att Unforgettable stavas med två T:n, men så står det i hans registreringsbevis, så vad kan man göra?
Han är den absolut finaste hunden i världen, en Papillon såklart : )
Har alltid velat ha hund, och även om det var Husky som gällde ett tag i min ungdom så har det alltid varit papillon jag vill ha. Min mamma hade en innan jag föddes, och goda vänner till släkten har haft i många år.
Han är allt annat än en modehund, mind you.
Och det uttalas pappijon, jag är inte alls förtjust i svenskifiering av ord som kommer direkt från andra språk.
Tillbaka till Zorro igen. Just nu som jag skriver ligger han på rygg och sover på mina fötter och än en gång smälter jag.
Jag har försökt ställa ut honom innan, fruktansvärt traumatiskt då han nästan försökte bita domaren. Ajaj, tur att det var juniorklass, domarn kunde ha gett honom en prick, istället fick en 2:a och åkte ut.
Nu skall vi försöka igen, efter träning, träning och åter träning. Vi börjar med en inofficiell och ser hur det går.
Sen är det agility som gäller : ) Kul Kul, tycker både matte, husse och Zorro.
Zorro är även snart avelshane *superstolt* Gissa om vissa andra som lagt ut tusentals kronor på utsällningar för att få sin pappis till avenshane blev grön av avund : )
Zorros uppfödare heter Lala och har kenneln Destiny Height´s
Zorro är så fin att han inte behöver att Championat för att bli använd. Oj, vad skrytigt det lät..
Meeen, jag är så stolt över min väluppfostrade pojk att den får glida :)
På återseende
Lena heter denna bloggens uhm... författare? Jag är 20 år för tillfället och bor med min underbara sambo Mattias. Han kommer dyka upp titt som tätt här.
Jag är just nu mellan utbildningar, och sitter hundvakt tre dagar i veckan istället för att göra något vettigt, som att plugga.
Det finns någon som, förutom Mattias, mitt liv mer eller mindre kretsar runt, och denna någon heter Zorro. Eller lite finare: Destiny Height´s Unforgetable Lad.
Ja, jag vet att Unforgettable stavas med två T:n, men så står det i hans registreringsbevis, så vad kan man göra?
Han är den absolut finaste hunden i världen, en Papillon såklart : )
Har alltid velat ha hund, och även om det var Husky som gällde ett tag i min ungdom så har det alltid varit papillon jag vill ha. Min mamma hade en innan jag föddes, och goda vänner till släkten har haft i många år.
Han är allt annat än en modehund, mind you.
Och det uttalas pappijon, jag är inte alls förtjust i svenskifiering av ord som kommer direkt från andra språk.
Tillbaka till Zorro igen. Just nu som jag skriver ligger han på rygg och sover på mina fötter och än en gång smälter jag.
Jag har försökt ställa ut honom innan, fruktansvärt traumatiskt då han nästan försökte bita domaren. Ajaj, tur att det var juniorklass, domarn kunde ha gett honom en prick, istället fick en 2:a och åkte ut.
Nu skall vi försöka igen, efter träning, träning och åter träning. Vi börjar med en inofficiell och ser hur det går.
Sen är det agility som gäller : ) Kul Kul, tycker både matte, husse och Zorro.
Zorro är även snart avelshane *superstolt* Gissa om vissa andra som lagt ut tusentals kronor på utsällningar för att få sin pappis till avenshane blev grön av avund : )
Zorros uppfödare heter Lala och har kenneln Destiny Height´s
Zorro är så fin att han inte behöver att Championat för att bli använd. Oj, vad skrytigt det lät..
Meeen, jag är så stolt över min väluppfostrade pojk att den får glida :)
På återseende
Falsk Bloggare?
Jag har länge tänkt på att börja blogga, men kom hela tiden på nya argument till att skjuta upp det. Jag är ganska lättretad och långsint, även om jag mycket väl kan lägga på en min. Falsk skulle väl vissa kalla det : )
Och enligt mig är detta ett mycket bra skäl till att inte börja blogga, för det är mycket lättare att skriva vad man tycker än att säga det, och man vet aldrig vilka som läser. Jag VILL ju inte reta upp någon egentligen.
Men här kommer ett försök i alla fall, jag skall försöka hålla nere förolämpningarna till ett minumum.
Om det inte gäller utställningsdomare, telefonsupport eller internetlevernatörer förstås.
Jag är nog en snäll person innerst inne, även om Markus absolut inte skulle hålla med.
