Tvätt, USA och Zorro såklart

Satte mig ned igår vid datorn med dagens händelser färskt i minnet, och så funkar inte bloggsidan. Typiskt.

Hade Tvättdag igår. Avskyr att tvätta i gemensam tvättstuga. Tidspress, kånkande upp och ned i trappor, dåliga tider, gnyende hundar varje gång man går ned. I vår byggnad är vi alldeles för många på samma tvättstuga anser jag, och på korta 4-timmarspass hinner man inte med så mycket. Man får aldrig tvättpass tillräckligt ofta, så med en lerälskande hund och fotbollstränande husse hinner tvätthögen bli ganska hög. Igår hann jag med sex maskiner tvätt. Det kändes som att tvätta för att helt hotell. För att inte tala om stumpsortering, vikning och strykning. *ryser*

Igår kväll hade gäster. Sanna, Cornelia och Markus var här och hade kul ett tag. De ojjade sig över Zorro, som de flesta som kommer hit brukar göra, vi åt lite grann och såg på film. Big Nothing med bl.a. David Schwimmer. Mycket mycket sjuk film. Den som skrev att det är en komedi på fodralet måste ha en mycket morbid humor.
Men den passade sällskapet konstigt nog. Alla skrattade en hel del. Skratt = Komedi, eller?
Blev så glad när Sanna och Cornelia sa att jag var galet huslig och kallade mig för sveriges Martha Stewart. Minus skatte-skandalen förstås : ) Känner på mig att jag kommer få laga mat till dem ganska ofta i framtiden.

Passade på att fråga Sanna om hon skulle kunna ta hand om Zorro när Mattias och jag åker till USA i maj. Tror att det blir det bästa stället för honom. 
Det var meningen att Peter och Annelie skulle ha honom först, men de gjorde slut efter många år tillsammans och Annelie flyttade tillbaka till Falun. Tråkigt, men dock inte överraskande. Allt de gjorde var att käbbla tycktes det som.

Sanna sa ja! *hoppar och studsar* Zorro tackar så mycket också *ler*

image4

Idag skall Mattias och jag gå till banken och växla in våra sparpengar till amerikanska dollar. Yaaay!
Har några sedlar hemma sedan en tidigare resa, i olika valörer. Vid en felräkning av Mattias kom det fram att han inte såg skillnad på en tjuga och en femma i dollar. Ni förstår, de hade samma storlek och färg.
Det tyckte jag var hysteriskt roligt. Har fått höra ett och annat "amerikaner är dumma" skämt genom åren, och här sitter Mattias och behöver storleks och färgskillnad på sedlar för att skilja fem från femtio. Klockrent. Tror att jag skall ta hand om kontanthanteringen på resan *ler*

Gotta go!

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0